Jag visste att det fanns bäver dit jag skulle för det ligger flera fällda träd där och jag har sett deras hydda. Men min tanke var inte att fotografera en bäver utan jag ville bara komma ut en stund. När jag går bland träden nere vid vattnet en morgon i början av maj hör jag något som låter, ett gnagande och jag såg något som rör sig i vattnet. Justerar kamerans inställningar för att fotografera djur och går sakta närmare. Till slut såg jag en bäver som gnagde på ett stort träd som låg i vattnet.
Tänkte tillbaka på det jag visste om bävrar, dålig syn men mycket bra hörsel. Därför rörde jag mig närmare varje gång den dök ner under vattnet. Vi gjorde vår egen typ av dansstopp jag och bävern. Kommer du ihåg dansstopp? En lek från gymnastiken i skolan eller kalas du var på. Dansa eller rör dig till musiken tills den pausas, då ska du stå helt still. Till slut var jag nöjd med hur nära jag kommit den och att jag hade ett bra synfält att fotografera bävern.
Några dagar senare när jag fotograferade vitsippor såg jag ett hål i marken, räv eller grävling gissade jag. Tänkte inte mer på det tills jag såg jag en räv springa över ett fält. Det skulle vara roligt att komma en räv nära och kunna fotografera den tänkte jag. Därför gick jag tillbaka nästa morgon och där var den igen, nu sprang den in i skogen bakom fältet. Gick efter och hittade något som skulle kunna vara ett rävgryt. Satte mig 20 meter bort från boet i timmar nästa dag, inget hände.
Kunde inte släppa tanken på räven så jag började undersöka på Google och Youtube om deras vanor, hur ett rävgryt ser ut och vart det byggs. Då lärde jag mig också att det var under den här tiden på året deras ungar börja komma fram för att leka och värma sig i vårsolen. Nu var det inte bara en vuxen räv jag hade i huvudet, tänk om jag får se rävungar! Med ny info om hur ett gryt ser ut och var de byggs gick jag ut tidigt den 13/5. Jag gick mellan två olika ställen som jag trodde var rävgryt den här morgonen. Samma sak nu som tidigare, inga rävar. När jag börjar gå tillbaka till bilen hör jag det prassla vid sidan av grusvägen jag går på. Stannar till och tittar in, tycker det ser ut som en katt men går ändå efter in i skogen med nervösa steg. Efter några meter in ser jag en rävunge gåendes på en liten stig.
Med en betydligt högre puls följer jag den på avstånd tills jag kommer fram till en liten öppning i skogen. Stannar och kollar vart den tog vägen, då ser jag ytterligare fyra rävungar! Jag ser två som leker med varandra och dom andra sitter och tittar på mig. Jag står först bara stilla och avvaktar för att se om dom kommer springa iväg. Efter en stund bryr dom sig inte om mig så länge jag inte låter. Nu var det dags att ha dansstopp med rävungarna!
Det var mycket svårare att gör det här med rävarna för dom har bra luktsinne, hörsel och syn. Försöker undvika att kliva på torra grenar på marken. Jag vill också komma så lågt ner som möjligt med kameran för att komma i ögonhöjd med dom. En av rävungarna var väldigt nyfiken och ville hålla koll på mig så den kom jag mycket nära.
Efter att jag lyckats flytta mig ganska ljudlöst lite närmare ser jag deras gryt. Ibland fick jag påminna mig själv att sänka kameran och bara titta på dom söta djuren. Att jag äntligen lyckats hitta rävar, och rävungar till och med är ju bara grädden på moset! Efter ett par timmar började dom gå ner i grytet så då var det dags för mig att åka hem med mina minnen och fotografier. En sån otrolig glädje att lyckas med det här som jag velat och jobbat för.
Jag åkte tillbaka till rävarna fyra gånger till innan jag till slut lät dom vara ifred. Minnen jag har med mig från dom sista tillfällena är bland annat att jag fick se några av dom äta. Jag fick också se en unge ligga ihopkurad på en mossig sten sovandes och två stycken satt en gång och gosade tillsammans. Dom var väldigt lekfulla och sprang runt för att upptäcka olika saker runt grytet. En gång sprang en unge så nära mig som bara en meter ifrån. Det underlättade fotograferingen mycket att dom kände sig trygga med att jag var där och inte störde dom. Den femte gången jag var där kom en vuxen räv till grytet, när den såg mig efter ett tag sprang den iväg. Då förstod jag att jag behövde lämna dom ifred. Tidigare när jag läste på om rävarna mindes jag att det är viktigt att respektera djuren och deras revir. Det stod att om en vuxen räv ser dig flera gånger nära deras gryt blir dom rädda och vill flytta grytet för att skydda deras ungar.
Bättre att jag flyttar på mig än dom.
Magiska morgnar jag aldrig glömmer!
