Min kärlek till Dalarna tror jag började med att på sommarloven åkte mina föräldrar ofta dit med oss. Vi hyrde olika sorters stugor runt Rättvik och Mora, sen reste vi runt på utflykter. Det var till exempel Dalahäst tillverkning i Nusnäs och målgången i Mora för Vasaloppet. Jag minns självklart dom höga och väldekorerade midsommarstängerna och den vackra naturen runt Siljan. Redan där tror jag att Dalarna blev en speciell plats för mig.
När jag sen hade egen familj föreslog jag alltid att vi skulle åka till Dalarna på semestern, och det gjorde vi flera gånger. Vi hyrde stuga i Orsa och Leksand där vi besökte Tomteland, Orsa rovdjurspark, Leksand sommarland med mera. Jag vet, sjävklara turistfällor som jag aldrig skulle besöka nu men då passade det bra när vi hade småbarn. Dom senaste sex åren har jag alltid åkt på hösten till områden runt Grövelsjön i fem dagar för att vandra och fotografera. Det är något speciellt med tystnaden, naturen och lugnet som gör det magiskt. Intresset för Dalarna startade genom mina sommarlov, nu har jag stärkt det till att jag alltid känner en dragningskraft till att åka till Dalarna!
När jag för ungefär en månad sen sökte efter vattenfall i Sverige dök självklart Dalarna upp. Jag ville inte åka för långt eftersom tanken var att göra den här resan över en dag. Det jag hittade som såg intressant ut var Storstupet och Helvetesfallet i Orsa och Styggforsen i Rättvik. Jag tänkte att om jag åker tidigt på morgonen så borde jag hinna med dom tre platserna innan det är dags att sätta sig i bilen och åka hem igen. Tack vare min fru så hade jag "overnight oat" vilket gjorde att jag hade med mig frukosten. Jag hade ställt klockan på 03:20 men vaknade och gick upp 02:40. Jag är väldigt ivrig när jag ska iväg på såna här resor vilket gör att jag alltid vaknar före väckarklockan. Ordnade kaffe, packade lunch, middag och kamerautrustningen innan jag började min resa. Ju tidigare jag kom iväg desto mer hinner jag se och fotografera, runt 08:00 var jag framme vid första vattenfallet Storstupet.
Storstupet
Från parkeringen så är det inte mer än fem minuter tills jag är framme vid fallet och forsen. Dånande ljud just vid fallet såklart men det tystnar ju längre bort jag kommer. Själva vattenfallet är inget märkvärdigt tycker jag. Kollade mycket på Google innan för att få en uppfattning hur det ser ut. Det jag verkligen gillar är bron över forsen och dom höga bergssluttningarna. Längs stigen upp mot tåg bron finns det flera fina platser att dricka sitt kaffe eller äta sin matsäck. Nära till tåg spåret över bron (Inlandsbanan går här) står det en raststuga också. Jag åt min frukost här och efter en och en halv timme åkte jag vidare mot Helvetesfallet.
Helvetesfallet
Det går att komma till fallet från två olika håll. Jag följde Google maps i ungefär en halvtimme tills jag kom till en skylt "Helvetesfallet" vid ett kalhygge. Klev ur bilen och gick längs en stig i fem minuter tills jag kom fram till ett tågspår som jag klev över. Började höra ljud från fallet nu, när jag kom fram såg jag att jag hade kommit på rätt sida av fallet (enligt mig). Om jag hade kommit på andra sidan hade jag inte kunnat komma lika nära forsen eller lika högt upp som jag gjorde. Det enda positiva med att komma från det andra hållet är att då kommer du kunna gå ut på en hängbro om du vill det!?
Här fanns det massor att utforska och fotografera. Dels är det själva fallet i sig men det fanns så mycket mer här än vid Storstupet. Flera små fall som förgrenar sig från forsen, jag kunde komma riktigt högt upp för att få ett riktigt bra perspektiv ner på forsen eller på fallet med hängbron. Stativet använde jag flitigt här för att fotografera med långa slutartider för att dra ut vattnet, se första bilden.
Det jag skrev om att hamn på rätt sida av fallet tidigare förklaras enklast med den här bilden. Jag var på den högra sidan av fallet och kunde inte komma till hängbron men hade mer möjligheter att utforska och komma högra upp. Andra alternativet är att vara på den vänstra sidan och komma till bron.
Mäktig känsla att stå och titta ner på forsen som slingrar sig mellan bergssluttningarna klädda med träd i olika höstfärger.
Här är det förgreningar från stora fallet som skapar två mindre fall. Ser ändå ut som att det skulle vara roligt att duscha där nere.
Styggforsen
Jag hade planerat att åka till vattenfallen i den ordningen att jag börjar med det som ligger längst bort och sen "jobba mig hemåt". Sista vattenfallet jag skulle besöka var Styggforsen i Rättvik. När jag kommit till Rättvik kände jag mig väldigt trött efter att ha gått upp så tidigt. Stannade till och åt lite mer och drack kaffe, kollade upp hur långt det var kvar till fallet. Det var inte mer än 20 minuter bort så jag bestämde mig att åka dit när jag ändå åkt så långt. Det här var ett mindre fall men det var i en väldigt mysig omgivning. Jag gillade själva bäcken mer som efter fallet slingrade sig förbi stora stenar och stockar.
Vattenfallets början som sen blir till en bäck längre ner.
Tiden gick väldigt fort och det var nu dags att börja min resa hemåt. Jag hade haft en toppendag med många nya fina minnen och fotografier. Tack för denna gång Dalarna, vi ses igen. Det lovar jag!